Ett jordsnurr

Nu har det hänt grejer sen sist!

Som ni vet fick vi äntligen tag i våran pärla så att vi kunde påbörja roadtripen. Första målet var Dunedin på östkusten, med lite stopp efter vägen.
Först körde vi in i Waimate som är väldigt kända för sina jordgubbar. De har t.o.m. en egen jordgubbsfestival. Såklart var vi tvungna att smaka och jag måste säga att de var riktigt goda! Det måste nog nämnas också att jag aldrig ätit så mycket jordgubbar som jag gör nu. Massvis!! Riktigt mumsigt!

Andra stoppet gjorde vi i Moeraki som är kända för sina boulders. Stora, runda stenar på stranden som formats och slipats av havsvattnet. Där var det också nära att vi förlorat vår kära Kiwi då han bestämde sig för att ta sig ett dopp i det blå. Tack vare Eriks rådiga ingripande kunde Kiwin räddas från det kalla vattnet. I sann Nya zeeländsk anda regnade det till och från i princip hela dagen!



Sent samma dag kom vi fram till Dunedin. Läste igenom lite broschyrer om stället innan vi slocknade helt utmattade!
När vi vaknade hade vi en fullspäckad dag framför oss. Den började med ett besök till Cadbury World, chokladfabriken! Vi fick se hur chokladtillverkningen går till och fick lite smakprover. Det tyckte jag var riktigt spännande, chokladfantast som jag är.

Sedan begav vi oss till Baldwin street, världens brantaste gata! Tog en promenad längs med den. Men den var så brant att när vi väl kom längst upp och jag kikade ner lite försiktigt fick man nästan svindel..



Efter det var tanken att vi skulle boka en tur ut till Royal Albatross Center, där världens enda albatrosskoloni på land finns. Efter lite betänkande kom vi fram till att vi skulle prova åka dit utan guide. Det visade sig vara lika fränt då vi fick se en gigantisk albatross flyga bland de betydligt mindre fiskmåsarna.
Då var vi egentligen mer eller mindre nöjda men vi hade hört mycket om Yellow-eyed Penguins som skulle finnas i närheten av albatrosserna så vi gjorde ett besök dit med och hann precis med en grupp som skulle dit och kika. Dit tar man sig nämligen bara med guide då pingvinerna bor på privat mark. Ägarna till marken ser till att pingvinerna har det bra eftersom dom är sällsynta. De finns bara här nere på södra sydön och på lite småöar ute i havet. De är väldigt söta! Det var precis som en expedition när vi skulle dit ut, vi fick följa pingvinerna i deras riktiga klimat. De var inte alls instängda utan kunde gå vart de ville och ville dom flytta från stranden till en annan ö kunde dom gott göra det! Vi fick gå i tunnlar på marken och smyga tyst på små stigar, allt för att inte störa dom. Vi kom dom riktigt nära ibland, närmare än jag trodde. Vi fick t.o.m. se en liten bäbispingvin! Det var riktigt häftigt!



Dagen efter begav vi oss ut på vägarna igen. Passerade byn Gore som är känt för sitt goda fiske, men det ska Erik få berätta mer om sen..

Det som slår mig varje dag när jag kikar ut genom bilfönstret är hur fantastiskt fint det är här!! På västkusten speciellt, där vi är nu. Massa höga berg och gröna kullar. Här finns det t.o.m. snöfläckar lite här och var. Innan vi åkte hit hade jag verkligen ingen aning om att det här landet hade så många sidor! Allt från badstränder i norr till snöstormar i söder. Vi försöker ta så mycket kort vi bara kan på utsikten men det blir inte speciellt bra med våra fjuttkameror.





För någon dag sedan åkte vi på en väg som heter Milford road och som gick ut till Milford sounds. Det är ett av Nya Zeelands absolut mest kända platser, på grund av vyerna och fjorderna. Det är ett måste om man åker hit.
Gissa om man känner sig liten när man står på en avgrund och tittar ut över alla enorma berg som egentligen inte ser så enorma ut förrän man får lite perspektiv. Titta på bilden ovanför till höger. Erik är inringad med rött!

Vi är just nu i Queenstown där vi nog ska stanna ett par dagar. Får se hur det blir med våran fjällvandring. En annan sak jag absolut ska testa på är att hoppa fallskärm. Men om det blir här i extremsporternas huvudstad eller längre fram under resan får vi se. Vi har också diskuterat att ta en heldag på hästryggen. Eller jag har väl mer eller mindre övertalat Erik rättare sagt!

I övrigt så har vi det riktigt bra. Inga missöden än så länge och våran kära gamla pärla går som ett skott!

Vad gäller att namnge våran kompis så namngav han sig liksom själv. Det var som så naturligt! Joppe är hans namn! Men tack för alla fina förslag! ;)

Egentligen hade vi sagt att vi skulle försöka uppdatera bloggen ett par gånger i veckan. Det kommer variera lite då det kommer vissa perioder då vi inte har speciellt bra internetmöjligheter alls. Men vi tänker på er och gör vårt bästa att uppdatera då det går.

God jul på er!

/Lovisa

En sak till! Vi har skaffat ett gemensamt telefonnummer här nere; 0064 (0)210 711016.