Ett jordsnurr

Men trots mitt eviga knegande och jobbsökande så fick jag inget napp! Och nu när det bara är ett par dagar kvar av våran australienvistelse så är det ju inte heller lönt.

Men för att skriva några rader om Brisbane först och främst. Det är en himla fin stad tyckte jag, det är en bit till närmsta strand dock vilket är en nackdel. Fast som man kan se på en av Eriks tidigare bilder så har dom varit så kluriga och gjort en egen sandstrand mitt i stan. En lagun helt enkelt. Väldigt fint och inte alltför mycket folk. Jag gick även på Queensland museum. Där kan man beskåda det allra första flygplanet som flögs mellan Australien och England. Tittar man på det nu så undrar man ju hur dom överhuvudtaget fick det att lyfta. Ser lite rangligt ut. Australiens alla djur fanns också med på ett hörn, det var intressant då dom har så väldigt många konstiga djurarter här nere.



Efter Brisbane åkte jag alltså till Surfers Paradise där jag mötte upp Erik och fick gosas lite i två dagar innan han drog vidare. Men som jag skrev så är det alltså en väldigt stor skillnad bara man kommer bort från städerna här. Då fick jag äntligen uppleva lite av det Australien alla pratat om, som ska vara så grymt bra. Erik får skriva om Byron Bay i nästa inlägg som visst ska vara helt överlägset bäst.
I Surfers var jag också upp i Q-tower som ska vara ett av världens 20 högsta byggnader, vilket i och för sig kanske inte säger så mycket men det var en helt fantastisk utsikt ut över stranden och havet.



Just nu sitter vi hos Eriks kompisar i Sydney och försöker fördriva tiden medan vi väntar på att få åka till Asien på måndag. Vi har inte riktigt bestämt oss vilka länder vi ska besöka än, vi tar det lite som det kommer. Men det blir förmodligen kanske bara en eller två uppdateringar till innan vi kommer hem.



Vi ses och hörs 10 april!

/Lovisa

Ja det har varit dåligt med uppdateringar nu. Jag skulle kalla det en blandning utav följande: mindre resande, dåligt land och städer (som här nere bara är just, städer).

Australien har inte alls motsvarat förväntningarna hittills. Det är ganska så stela städer och det som gör landet speciellt är alla sina enormt fina stränder och sanddyner. Jag ska uttrycka min mening om detta, jag älskar stränder! Stränder är fantastiska och oerhört fina på många sätt. Fast jag har rest ganska mycket och sett oerhört mycket stränder, så efter att man har sett femtiotolvhundra stycken så känns det som att man ”been there done that” och vill se andra saker i världen. Jag vägrar bli en av dom som åker utomlands, lägger sig på stranden och solar hela dagarna trots att de avskyr det bara för att kunna komma hem och visa att man är ”brun”.

Vi har hållit till mest i städerna och är nu i Brisbane i mitten av Australien och på östkusten. Ni som läst i tidningarna om den stora branden i Australien, nej vi är inte i närheten. Det är som att det skulle brinna i Italien och så sitter man i Sverige och funderar om det kommer ta sig dit. Det är enorma ytor här nere!
Lovisa söker jobb med blandad framgång här i Brisbane och det verkar luta åt att hon kommer ta något ”farmjobb”. Jag har tagit en avstickare på 4 dagar till Sunshine Coast norr om Brisbane och framförallt till byn ”Noosa” och därifrån en tur ut till ”Frasier Island” som är världens största sandö och också med i Unescos världsarvslista så man får ej bygga, lämna eller ta något ifrån ön.

Tror att jag gör såhär istället denna gång att jag lägger upp bilderna bara för dom är ganska så självtalande.

Tyvärr missade jag att ta kort på en annan rolig sak men jag får nämna den istället. Här nere har dom något som kallas BYO (Bring your own) alltså "Ta med eget" det brukar oftast användas på restauranger och sådant och menas att man skall ta med vad man vill dricka själv.
När jag åkte till min Frasier Island tur åkte jag förbi ett stort ridhus, ridskola med ridlektioner och dagsturer. När jag sedan läser vidare på deras enorma skylt står det sedan längst ner: BYO horse, alltså "Ta med din egen häst". Jag vet inte hur många av oss resenärer som tar med sig sin häst på sin jorden runt resa men jag tvingades lämna hästen hemma. Ingen ridtur för mig och något säger mig att det företaget inte sprutar in pengar.

Får se vad som händer framöver men städerna har verkligen gjort sitt i det här landet så kommer nog lite mer roliga saker här i snabbare takt framöver.

Ha det gott!

Jag har fått ett telefonnummer förresten om det skulle vara något:

0061 4348 55 203

/Erik

Good day, mate! Det är väl vad man hoppas folk ska säga överallt här i Australien? ”How you doing, MATE”. Jag är i Australien och då vill jag att alla ska kalla mig "mate". Dessutom så SKA det gå ett par ”Crocodile Dundees” på gatan och bråtta ner krokodiler som ligger i kanalen mitt i stan.
Likabra ni får reda på detta nu och inte på det hårda bistra sättet jag fick erfara, sätt er ner och andas djupt...
Jag har inte ens hört ”Good day, mate” ännu!!! Jag har inte sett en enda Crocodile Dundee och över det hela så används inte ordet ”mate” mer än ”What´s up, "MAN”. Det svider när man inser att den goda myten man hade verkar vara en liten TV-grej. Detta är iaf för mig en kioskvältare likt när jag var liten och fick reda på att den stora snälla björnen på tv även känd som Björne egentligen var en människa…

Nu har vi kommit till Melbourne och här är Australian Open i tennis i full gång. Hela staden andas Tennis, Tennis, Tennis och mitt på stora torget i stan är en stor storbilds-tv och där samlas varje dag och kväll massor av folk som inte har biljetter och tittar på matcherna. Jag som sportintresserad älskar detta! Såklart har vi också varit in och tittat på lite matcher. Hade turen nog att få se den mest spännande matchen hittills mellan Gonzales och Gasquet som höll på 4 timmar och 20 minuter och slutade tillslut 12-10 i femte set till spanjoren Gonzales.

Vi har tagit det ganska lugnt med utflykter och sevärdheter utan mest varit i staden och tittat runt. Det är runt 40 grader varmt här på dagarna så man orkar heller inte göra så mycket.
Såklart träffar man hela tiden massvis med olika människor och jag ska nedan berätta en liten historia som är en typisk sak som händer när man är ute och reser.

Jag går ner och ska tvätta kläder en vanlig måndag i Melbourne, stoppar i kläderna och startar maskinen. Strax efter mig kommer det in en annan kille och vi börjar prata lite. Det visar sig att han är från Mexiko City i Mexiko och har bott här i Melbourne ett år nu. När han sedan får reda på att jag är från Sverige så börjar han med att visa upp sin IKEA-tröja, sedan berättar att han varit utbytesstudent i Sverige ett år och går nu en kurs i svenska på en skola här i Melbourne och visar stolt upp sin lärobok där det står ”PÅ SVENSKA” på framsidan. Det värsta kommer senare då han visar sin väska han har sina grejor i, mitt på den sitter HV71s ( en svensk ishockeyklubb) klubblogotyp. Så igår var vi inbjudna på middag och filmkväll hos Mexikanaren med HV71 väska. Världen är allt bra liten…

Vi  blir nog kvar här i Melbourne veckan ut iaf och tills Australian Open är slut. Lovisa har börjat leta lite jobb men ännu inte bestämt sig i vilket stad hon ska jobba.

Nu är det bara 15 minuter kvar till matchen börjar så jag avslutar här och skyndar mig ner till torget.

Lovisa har fått upp sina kort till förra inlägget förresten. 

Ha det fint därhemma! 

/Erik

Sista natten innan Auckland bestamde vi oss hastigt och lustigt oss for att bo pa ett sa kallat Farmstay. Som det later sa far man bo pa en farm med en familj och en massa djur. Kunde inte passat oss battre! Det lag valdigt fint till, uppe pa en hojd med utsikt over en flod och massa berg. Det var riktigt fint och sitta utanfor varat rum och bara njuta av solnedgangen. Familjen hade for ovrigt 5 hundar varav en bara var 8 veckor. Ni kan sakert tanka er att han och Erik kom bra overens. Sedan hade dom massa katter, far och kossor ocksa. Det kandes som en mycket bra avslutning pa varan Nya Zeelandstur.

 

Dagen efter kom vi till Auckland och forsta malet var da att fa var kara gamla puma sald. Vi satte upp annonser pa alla hostel vi kunde hitta och redan dagen efter fick vi napp. Den forsta och nastan enda som ringde slog till direkt. Sa nu har vi ingen bil mer, 600 mil senare så sålde vi den och gick 200 dollar plus, tur att Erik jobbat som försäljare :)

Nar det nu var avklarat sa gick jag med pa att folja Erik till en klatterklubb (efter mycket tjatande maste nog tillaggas). Vi gick till oceaniens storsta inomhusklattring. Och tro det eller ej men det ar bland det roligaste jag gjort! Det var riktigt skoj! Kommer garanterat bli mer sant under resans gang.

Kvallen innan avresan till Sydney sa traffade vi Chris och Kimberley. De bodde pa samma hostel som vi och hade just precis kommit fram till Auckland. Vi var sugna pa att ga till "minus 5", en isbar dar allt ar gjort av is och man far drinkar i isglas. Sagt och gjort de gick med pa att folja med. Det var riktigt trevligt. Langs vagen traffade vi ocksa helt ovantat pa en gammal bekant fran Tahiti som hakade pa! I det stora hela var det riktigt roligt men vad galler isbaren sa lar ishotellet i Jukkasjarvi vara mycket franare! (Har inte varit dar an dock).

Nu ar vi iallafall i Sydney. Efter lugna glesbefolkade nya zeeland kanns det har som en helt sjukt stor och stressig stad. Det ar det ju i och for sig ocksa men man ar inte van vid storstadstempot riktigt sa man blir latt trott har jag markt. Igar tog vi en promenad genom chinatown och aven till hamnen for att kika in operahuset.

Pa tal om chinatown sa har dom riktigt god och billig mat dar sa det ar oftast dar vi hanger nu nar ar matdags. Det vi i princip lever av hela dagarna ar sushi! (Det kunde ju varit varre). Det ar sjukt billigt med det! Min lunch kostade bara ca 18kr och da blev jag helt matt!

Vi har ocksa hunnit med att besoka Sydneys storsta inhomhusklattring. Det var riktigt kul det med fast lite for mycket folk. Man klattrade nastan pa varann, men de hade mycket olika typer av vaggar att valja mellan.

Pa grund av lite tekniska problem sa kan vi tyvarr inte lagga upp fler bilder nu, men det kommer!

Ikvall beger vi oss till Melbourne och Australian Open. Det ska bli riktigt skoj! Uppdatering darifran och fler bilder kommer snart!

/Lovisa

 Det sägs att helvetet på jorden är på Ikea första söndagen efter löning. I mitt tycke är det Lake Taupo under turistsäsong…

Som ni förstår åkte vi sedan till Lake Taupo. Lake Taupo i sig är Nya Zealands största insjö men har också en by alldeles intill sig med namnet ”Lake Taupo”. Det är också Nya Zealands i särklass största turistfälla. Jag skojjar inte om jag säger att vi stod i bilkö i 2 mil och när det väl rörde sig hade vi en topphastighet på 20km/t. Jag kunde aldrig sluta förrundras över hur denna byn lyckas lura dit allt folk då de inte har någonting annat än just sjön i sig och ettusentvåhundrasjuttiotvå turistshopper, restauranger, barer och andra smarta sätt att lura turisterna (läs tyskarna) på pengar. Vi åkte in i byn, tittade en timme sen hittade vi ett hostel i utkanten på denna skithåla och stannade inne hela kvällen. Bara att bocka i blocket, Lake Taupo, check, VIDARE TACK!

Har nog glömt säga det men ungefär 50% av alla turister här är tyskar här. Helt galet hur det folket reser, ni som är kvar i Europa borde åka till Tyskland för det borde vara lugnt och skönt där nu, _alla_ är ju här!
Haha, vi bokade ett boende idag via telefon, telefonisten säger följande ”What, are you not from Germany? Good for you!”

Rotorua blev nästa stopp. Det är känt för alla sina geysrar och heta källor, tänk bara på Island så förstår ni vad jag menar. Vi var på ett liknande ställe i Hamner Springs på sydön fast detta var helt annorlunda. Vi åkte bara in på en liten skogsväg sen ser vi några bada i en lite smutspöl inne i skogen. Vi stannar bilen och får reda på att just en sån het källa kommer upp alldeles ovanför och att det just i poolen korsas med en vanlig kallkälla från en å så det blir alldeles lagom temperatur. Jag gillade sitta i korsningen med ena benet i 15 graders värme och andra i 40 graders värme. Konstigt, annorlunda och härligt!
Sedan tittade vi också in ställena där vattnet kom rakt upp från jorden men 210 grader är lite väl varmt att doppa sina skandinaviska tår i.

På kvällen gick jag ut för att göra lite snabb shopping för jag behövde nya skor. Jag tyckte detta var så löjligt billigt så jag kände mig tvingad att visa det. Jag gick till en skoaffär och titta vad jag fick för 140 svenska kronor…

Nästa anhalt, Waitomo. Som tur är var inte denna byn också överbefolkad utan tempot här var lugnt, avslappnat och skönt. Waitomo är känt för sina enorma grottor som skall vara en av världens bästa. Vi bokade en 3timmarstur som kallades ”Black Water Rafting”. Då fick man både gå genom grottorna men i huvudsak glida på en gummiring igenom en bred flod innuti grottan. I taket finns s.k ”Glowworms” vilket är precis vad det låter som, lysande maskar! Denna turen blev en supersuccé! Jag tycker det var hur häftigt som helst och framförallt i de stora rummen då det är en enorm atmosfär. Lovisa tycker det är det bästa i gjort på hela resan.

De hostels vi bott på under senare tid har varit fantastiska. Inte som i USA då det var trångt, skitigt och råtthål i påsarna. Här är det stort, fräsch och många ställen har bubbelpool, vanlig pool, bastu och biljardbord. Ibland alltihopa…

Nu är vi i Raglan som skall ha god surfing, jag får se om jag börjar lära mig surfa redan här eller om jag väntar till Australien.

Raglan är också sista anhalten på våran Nya Zealand tripp. Nästa stopp blir Auckland och därifrån skall vi ta flyget till Sydney. 580 mil har vi gjort på vägarna, mycket trevligt folk har kommit och gått, många goda minnen fast nu är det dags för nästa äventyr. Jag  är nästan helt säker på att jag kommer komma tillbaka hit inom 5 år för detta är det bästa land jag varit i.

Det tar emot lite att lämna men man skall inte klaga. Australien skall också vara fantastiskt. Bara att sälja bilen, vila fiskespöt, ta av sig naturkläderna och ladda bössan. Nu skall jag jaga känguru!

/Erik

Denna gången ska jag hålla mig tyst och lugn och inte skriva så mycket, jag tror bilderna talar för sig självt...

Sista svängen på våran första roadtripp så åkte vi till de två glaciärerna på västkusten. Lite svårt att få perspektiv på det men tänk er en större älv i Sverige, en sådan ”älv” kommer från varje glaciär och då är allt bara smällt vatten från snön. Trots detta har glaciären blivit större senaste åren….

Vi tog ingen dyr guidad tur utan åkte bara upp och tittade på de båda sen bar det av hemmåt för att tajma in Kerstins 50års fest.

Festen blev mycket lyckad och jag tror alla hade fantastiskt roligt. Det var tipspromenad, ukkulele spelning, sång, dans och såklart tal från jubularen som idag firade med en blond peruk till midjan. Hela festen var i 70tals schema så vi åkte iväg till en second hand affär och köpte det första som verkade vara från den tiden. Hoppas ni kan förstå/föreställa er hur mycket självförtroende och självdistans det krävs för att dels dra på sig dessa kläder och sedan visa Sverige det. Jaja, vi hade superkul så hoppas det förmedlas genom skärmen. Såhär såg folk ut på 70 talet, eller hemma hos Kerstins den 13e december 2008.

Efter det helt fantastiska Milford Sounds var det dags för mig att testa fiskelyckan här i Nya Zealand. Förhoppningarna var på topp då staden vi skulle till (Gore) kallas för ”The World capital of Brown trout” vilket på svenska blir ”Världens huvudstad för öring”. Jag skulle också direkt testa den mytomspunna ”Mataura river” som är en av världens bästa älvar för just öring. Efter lite diskussioner med en mycket trevlig kvinna på en sportaffär kom jag fram till att det var likabra att köpa fiskeutrusting för priset var löjligt lågt för allt utom fiskekortet. 450kr senare hade jag ett spö, en rulle, lina, 3 drag samt fiskekort och en förväntansfull Erik Fridén påväg mot älven.

Efter att fiskat ca 3 timmar fram till halv 11 på kvällen sov jag ett par timmar och gick sedan upp igen vid 5 tiden på morgonen och fiskade någon timme till, allt för att få ut så mycket som möjligt av Mataura river. Det slutade på 3 öringar mellan 0.5 – 0.8kg, en lax vid samma storlek samt någon  mindre som fick simma hem och göda till sig. Resultatet var väl inte direkt dåligt fast för världens bästa älv vet jag inte? Många smarta människor skulle väl sagt att det kan vara fiskaren som är felet också fast jag skyller helt på älven ;). Jaja, nu har jag grejor så jag skall göra fler försök under resans gång och förhoppningsvis ett bättre resultat.

Queenstown har vi hunnit med också! Det är stället dit alla världens äventyrare åker för att få så hög adrenalinrush som möjligt och det märks, på priserna! I mitt tycke var det en riktig skitstad! Liten, trång och alldeles för exploaterad. Märktes också på alla Nya Zealändare då de inte alls var lika trevliga, öppna och pratglada som vi blivit vana vid.
Meningen var att vi som jag skrev tidigare skulle göra en s.k tramping då man går ett par dagar runt en rutt uppe i bergen. Fast efter att tittat igenom listan på allt vi var tvungna att hyra började vi tveka lite. En lång vandring uppe i bergen verkade då bli det absolut dyraste vi hittills gjort på resan…
Sedan träffade vi 2 tjejer som gjort denna vandringen dagarna innan och de hade blivit fast i en snöstorm med minusgrader. Nej då sparar vi pengarna och gör en längre dagstur istället! Lite galet att man kan gå runt i shorts i 25 graders värme nere i staden fast uppe i bergen är det snöstorm…

Nu har vi kommit till en liten stad som heter Wanaka. Vi har blivit tipsad av både Joakim och en om ett ”Pusselmusséum” här i stan som skulle vara helt speciellt och eget eller ”One of a kind” som man säger på Engelska, vet inte hur jag översätter det bra. Haha apropå det så märker jag att jag tappar svenskan när jag ska prata. Vi träffade ett svenskt par idag och vid ett par tillfällen hittade jag inte ordet på svenska utan fick säga det på engelska.

Musséet var minst sagt eget, det hela handlade mycket om illussioner, vridna tankesätt och såklart  pussel. Det började med en labyrinth i mänsklig storlek, tänk er spelet där man har en boll och ska rulla på en platta man håller i händerna och ska undvika hålet fast i mänsklig storlek och 100x så stort. 2 km labyrinth i mänslig storlek och målet var att hitta alla fyra hörnen. Ett par senare kilometer hade jag iaf hittat alla 4 hörnen, fråga Lovisa hur det gick för henne ;).
Andra delen var illussioner och vridna bilder som får hjärnan att tro den ser något annat. I ett rum visar de hur de spelade in ”Sagan om ringen” med dvärgarna storleksskilldnaden mot trollkarlarna, titta på bilderna nedan…

De andra rummen hade liknande teman med rum byggda på ett sätt som gör att det skapar synvillor.

Nu börjar Kerstins 50 års fest närma sig så vi börjar bege oss tillbaka mot Chistchurch fast först ska vi stanna upp vid 2 glaciärer imorgon och förhoppningsvis lite fiske på vägen.

Hoppas ni inte tröttnar på naturkort för det gör verkligen inte vi, naturen här är helt FANTASTISK.

Undrar ni varför vi inte blir solbrännda är det för att vi vågar inte riktigt sola här,  ozonlagret är så dåligt så UV-strålningen är extremt hög och farlig.
Flygbiljetten till Australien bokade vi igår också, 14e Januari åker vi vidare till kängurulandet.

Ha det bra och Glad midsommar på er!

Oj vad tiden går som fröken ur brukar säga. Eller nej det gör hon inte men hon brukar alltid svara på vad klockan är åtminstone. Vi har varit här i Christchurch i 2 veckor nu. Tiden har gått helt galet fort och vi har bott fantastiskt bra här hos Allan. Allan tillämpar den ”Nya Zeeländska gästfriheten” vilket innebär att man delar på allt ungefär. Aldrig något problem, är man hemma runt eftermiddagen vet man att han eller hans son Michael snart gormar ”DINNER TIME”. Och hellst är det BBQ alltså grillat kött som Allan vill bjuda på. Det är så billigt med stora stekar här. Kostar väl runt 50-60kr per för 4 stora, feta marinerade stekar. Inte som i Sverige då grillat kött blir dyr lördagsmat!
Hela huset är som öppet också så Joakim, Mathias, Jane och andra kommer och går lite som dom vill. Som ett förlängt hem kan man säga. Jag älskar det, så öppet, så bra och så enkelt! Man delar på allt och funderar inte så mycket.

Joakim och Mathias är oerhört hjälpsamma och hjälper oss med alla våra funderingar och tankar och det är helt fantastiskt bra att ha folk från trakten som personliga guider…

Egentligen skulle vi åkt mycket tidigare härifrån men lite olika strul som jag kommer till har hamnat i vägen. Vi hade som jag sa i förra inlägget tänkt att hyra en bil härifrån och åka runt. Fast efter att ha pratat lite med lite folk så ändrade vi oss och kom fram till att köpa en billig liten bil och sedan sälja den uppe i Auckland efter trippen. På det sättet får vi bil hela vistelsen här och behöver aldrig känna oss stressade att göra saker fort för att vi har en tickande avgift på bilen varje dag.

Så förra helgen gick vi till Tore och Kerstin (Mathias föräldrar) för att få lite tips och hjälp om vart vi ska vända oss vad vi ska göra för att hitta en bra bil. Och när det finns så vänliga människor som dom så slutade det inte med tips och hjälp utan att dom körde runt oss på bilmarknader och på hostels där folk lägger ut annonser på bilar hela eftermiddagen. Vi ringde på ett par med halvdana resultat och provkörde också någon som verkade ok. Fast mot slutet av kvällen vid 9 tiden hittade vi en riktigt billig som vi kunde åka och titta på direkt om vi ville. Då ville Tore att vi skulle plocka upp hans kompis ”Ian” som kunde ”lite om bilar”. Hahahhaah, jag kommer aldrig att glömma honom. Han hoppade på bilen, smällde upp motorhuven och praktiskt taget dök ner i motorn. Efter några minuter han rykt i kablar, smakat på olja, legat under bilen och provkört. Ja gått igenom hela bilen och han sa bara ”I´ve got nothing to say”. Så vi funderade inte länge, om en sån expert inte har något att klaga på så hugger vi direkt. Billiga 500$ = ca 2200kr fick vi betala för denna fantastiska pärla och då ingick en bilstereo också, fast då krävde jag först att han skulle ombesiktiga bilen så vi slipper göra det själva uppe i Auckland när vi ska sälja den. Ian trodde också vi kunde sälja den för minst 800$ däruppe så vi får se vad som händer.

Så därför har vi har fått vänta en extra vecka här för att bilen skulle få sin besiktning som den gick igenom idag (Lördag). Men nu har vi en bil! Den är inte vackrast, den är inte snabbast och den är definitivt inte nyast men den är numera världens absolut häftigaste bil!

Ja just det! Vi har fått en till resekamrat som kommer följa med oss hela resan och titta på samma resmål  som oss och också vara med på massor utav kort. I Akaroa så hittade vi en person som vi bara inte kunde lämna kvar. Dock är han stum och kan inte prata men man kan bara se på honom för att se att han är full av godhet och kärlek. Säg hej till ”Den svenska Kiwifågeln”

Eftersom han är stum så har vi inte fått reda på vad han heter. Men jag fick en liten busig idé. Alla ni som kommenterar, ni ger ett förslag på vad vi ska döpa honom till. Så väljer vi den vi tycker passar bäst!

Från och med måndag kommer vi att börja våran halvlånga trip runt en del utav sydön. Det blir runt 10 dagar och sen kommer vi tillbaka hit till Christchurch för att bl.a vara med på Kerstins födelsedagskalas där hon bjudit vad hon tror är 100-150 personer.
Men på de 10 dagarna ska vi hinna med staden Dundedin där det finns en Chokladfabrik och världens största flock av Albatrosser samt några speciella pingviner. Sen har jag sett en älv som ska ha ett av världens bästa öringfiske jag måste prova. Sedan i staden Queenstown ska vi prova på lite olika extremsporter och sen göra en ”Tramping” då vi ska upp i bergen och gå en vandringsled och bo i små hyddor i 3 dagar. Det ska bli superroligt! Sen ska jag nog också göra någon galet som bungyjump eller något sånt. Eller nej, bli inte orolig nu, jag skulle väl aldrig göra något sådant, heheheh.

Vädret börjar bli mycket varmare nu också när det närmar sig den första riktiga sommarmånaden, December. Lovisa klagar lite på att det inte är någon julstämning. När vi gick på shoppingcentret i förrgår spelade de faktiskt julsånger överallt. Det räcker för mig! Jag tror att jul+sol+Erik är en bra kombination om inte annat annorlunda.

Ha det bra och glad första advent eller vad säger man

/Erik

Det började enormt bra redan på flyget från Tahiti till Auckland med min livs kortaste 5,5 timmars flygresa. På flyget hade nämligen alla varsin personlig tv vilket iofs är rätt vanligt men på den fanns 86 olika filmer att välja mellan, 100 talet olika serieavsnitt samt tonvis av dokumentärer. Lägg sen till att servicen och maten (ceasarsallad till förrätt, köttgryta till huvudrätt och appelpaj till efterätt) var superb. Efter sån god behandlig var jag på kanonhumör och supertaggad att ta oss an Nya Zeeland!

Vi landade ganska sent vid 10 på kvällen på lördagen 8e. På vägen passerade vi internationella datumlinjen vilket innebär att allting skjöts framåt ett dygn. Kort och gott, vi klev på planet halv 5 på fredagseftermiddag och landade i Auckland kl 10 på lördagskvällen. En 5,5 timmars flight blev över ett dygns flight :). Vi kom till vårat hostel runt 11 och gick och la oss direkt men för första gången denna resan hade jag svårt att sova, jag var så himla exalterad över att äntligen vara här! Jag har haft mycket överskottsenergi den senaste tiden och tro mig, även om Tahiti var underbart så är det mycket lugn och avslappnad stämning med sol och bad så jag blev lite rastlös. Jag ville ut och göra saker, NU!

Efter en vanlig turist-cityseeing första dag bestämde vi oss andra dagen att åka en färja ut till en ö som heter ”Waiheke island”. Väl där hyrde vi varsin mountainbike och började trampa runt en behaglig liten 2,5mils tur runt halva ön. Till en början var jag inte alltför imponerad men sedan kom man upp på höjderna så jisses!!! ENORM utsikt och natur, det kändes precis som man var i en sagofilm! Inte bara alla höga berg och grönska utan nere i dalen låg det ljusa stränder och inåt landet små vingårdar med vindruvsodlingar. Det var precis som om hela ön var tillgjord för en film eller något, helt fantastiskt!
Förresten, ni som känner mig. Visst har jag en tendens att hamna i roliga situationer ? ;-) De glömde nämna en sak när jag hyrde cykeln. I Europa är alltid höger handbroms på bakhjulet och vänster på framhjulet. I en nerförsbacke fick jag reda på att i Nya Zeeland är det tvärtom! Jag kom lite snett, skulle bromsa bakhulet och det visade sig vara bromsen på framhjulet som totalt låste sig. Jag gjorde en riktig volt med mig högt upp i luften och cykeln ännu högre. Faktiskt den största krasch jag gjort och tro mig, jag har kraschat när jag var mindre :-). Men ingen fara, uppvuxen med 1 liter mjölk om dagen så är mina ben av stål! Jag fick lite skrubbsår och ett roligt blåmärke på höften som nu börjar bli lila-gult.

Måste tacka Chrille från Malmö som så varmt rekommenderade denna ön, den var helt fantastisk!!! Hoppas bilderna kan göra den lite rättvisa men tror det blir svårt.

Nu tyckte vi Auckland gjort sitt, vi tänkte hyra en s.k ”Campinvan” och åka neröver landet från Auckland och sedan lämna den i Christchurch vilket är den största staden på sydön. En campingvan är en bil formad ungefär som en husbil med säng, kylskåp, spis os.v. Det tog till att börja med massor av tid att hitta rätt företag att ringa sedan när vi morgonen därpå ringde fick vi reda på att alla var uthyrda till 10 dagar framöver! Inte riktigt var vi hört! Aldrig att vi väntar 10 dagar så vi letade upp andra företag att ringa efter vanlig personbilar. Morgonen därpå ringde vi runt till dem också och priset på 25 dollar på internetsidan visade sig vara bluff. Det billigaste vi fick tag på var 45 dollar (1 dollar är 5 kronor) per dag till Christchurch! Vi hade tänkt hyra runt 2 veckor och det blir mycket pengar. Fast sedan sa försäljaren på bilfirman att i princip alla gör som vi att de hyr just den sträckan. Om vi hade tagit andra sträckan tvärtom från Christchurch till Auckland kunde han hyra ut en bil för 1 dollar eftersom de hade bilar stående i Christchurch som de måste få till Auckland. Hmmm…. Hur löser vi detta? Vi hade redan checkat ut från vårat hostel så vi åkte till flygplatsen, fick tag i en flygbiljett för 550kr och tog flyget  2 timmar senare till Christchurch. Inte riktigt som vi hade planerat men planering ska man aldrig ta för hårt på. Detta blev ändå bästa lösningen!

Lite roligt att ringa mina vänner, Matthias Lundh och Joakim Andersson från Älvdalen som bor här nere och säga ”Hej, vi ändrade planerna, men vi är här nu”.

Idag har vi varit ute hela dagen med Matthias, Joakim och hans tjej Jane på något som jag tror kallades Canterburydagen. De har län här på samma sätt som vi har i Sverige och just idag var deras dag på året då detta ”länet” som heter Canterbury anornade som en enorm festival liknande event. De är mycket ”farmers” här så temat var mycket djur och boskap. Det var mycket shower och såklart massor av djur (Sa jag får ?)

Denna staden är för övrigt miljoner gånger bättre än Auckland. Antagligen den bästa staden jag varit i hittills på resan. Rent, fint och mycket små parker runtom i stan. Lite som Göteborg faktiskt!

Så vi kommer nog bli kvar här ett tag. Det har löst sig kanon med boendet också, vi ska bo hos Joakims granne Allan som verkar vara en helcool kille.

Ja det var Nya Zeeland från ankomst till nuläge. Vi ska försöka skriva 1 gång var per vecka framöver så för de som är snabba på matte blir det totalt 2 gånger per vecka.

Fortsätt att skriva kommentarer! Riktigt roligt att se att folk därhemma läser detta. Och ni som läser men inte kommenterat ännu, gör det!

Ha det bra!

/Erik

Först och främst är det jätteroligt att se att så många kommenterar! Den senaste veckan har vi befunnit oss i Franska Polynesien och har inte haft tillgång till internet alls, så vi har inte glömt er bara inte haft möjlighet att skriva något.

Jag kan börja från början! Vi avslutade L.A med att besöka stranden i Santa Monica och Venice beach. Venice var i särklass mycket finare! Där hyrde vi en tandemcykel och såg oss omkring lite. I Santa Monica var vi ut på den kända piren med nöjesfältet, det var rätt mysigt.

Sent den kvällen tog vi flyget till Tahiti och deras huvudstad Papeete där vi blev välkomnade av tre trubadurer med banjos och vackra polyneser med blommor, precis som på film!
Det roliga var att vi kom fram 5.30 på morgonen och då satt dom där, hur glada som helst! Folket där är verkligen morgonpigga, våran taxichaufför steg upp kl.3 på natten varje dag han, ”Jag går upp och åker och träffar lite vänner och sånt där” sa han.
Sedan tog vi oss vidare till vårat hostel ca 2 mil utanför Papeete. Vi bodde i princip på ägarnas bakgård där dom hade en stor stuga med 6 bäddar. Köket var ändå det mysigaste för det var så himla öppet! Inga väggar, bara tak (första kortet är på köket och andra kortet från sovrummet mot havet). Där kunde man stå på eftermiddagen och laga middag och njuta av solnedgången över havet. För att komma till stranden var det bara att ta sig nerför ett par stentrappor från gården och voila!

Vi var förberedda på att det skulle vara dyrt, fast inte riktigt såå dyrt som det faktiskt är!! Vi blev väldigt chockade när vi skulle gå till affären första dagen och upptäckte att det ju för tusan är norgepriser på grejerna! På en del importerade varor är det t.o.m. dyrare priser än i Norge. Eller vad säger ni om en 2L juice för 80 spänn? Eller en påse med vindruvor för samma pris? Då förstod vi varför så få backpackers stannar där någon längre tid. Efter ett par dagar fick vi höra att de allra flesta åker till Moorea som är grannön. Det skulle vara lite billigare där och finnas lite mer att göra. Sagt och gjort! Efter tre soliga dagar på Tahiti tog vi färjan över till Moorea och bodde i ett rum på en camping. Där var det mycket finare natur och finare stränder! Tycker verkligen om att ha så nära till vattnet, nu bodde vi också i princip på stranden (20 meter ifrån). Efter lite mer solande och badande bestämde vi oss för att boka en utflykt. Näst sista dagen åkte vi båt till ett laagonarium där dom hade tränade delfiner och fick se dessa spexa och göra lite konster. Sedan bar det av till ett ställe där dom hade stingrockor (Ja, sådan som dödade Steve Irwin) och hajar som man fick simma med! Det var det absolut roligaste på hela resan hittills! Dom hade tagit bort stingen på rockorna så det var ingen fara men det var helt otroligt så sällskapliga dom var. Direkt man gick i vattnet kom dom dit och ville hälsa, Erik tog det lite längre och ville pussas men så kärlekskranka var dom inte riktigt. Hajarna höll sig mest på sin kant men något kort fick vi till. Det var förresten blacktips som är helt ofarliga (hoppas vi :). Till sist åkte vi till en ö där det var meningen att vi skulle snorkla men vi slappade under palmerna och åt ur kokosnötter istället. En mycket lyckad dag!

Om man bortser från priserna så är en annan stor nackdel att det inte är många som pratar engelska i det landet! Alla pratar franska! Man kan oftast göra sig förstådd men vi blev lite irriterade med tanke på vilken stor turistort det är. Då borde man i alla fall anstränga sig lite mer med engelskan. Fast samtidigt så är det flest fransmän som åker dit också, det går t.o.m. direktflyg från Paris.

Naturen var himla fin där med höga berg och mycket skog och grönt. Vackra blommor överallt. Det och klimatet kommer jag sakna mest därifrån. Dom har ca 25 grader året om och det var väldigt varmt och skönt när vi var där. Sköna ljumma kvällar.

Sent igår kom vi fram till Auckland i Nya Zeeland så en uppdatering härifrån kommer om ett par dagar.

/Lovisa

Det kunde varit Göteborg (IFK Göteborg=Änglarna) men icke, vi är i Los Angeles och efter detta kommer Göteborg alltid kännas litet och pluttigt. 

Vi tog bussen tillbaka från Las Vegas och hoppade av vid busshållplatsen i Hollywood, Los Angeles. Det skulle vara närmaste stoppet till ”Santa Monica” där vårat hostel ligger. För att spara pengar tog vi sedan en lokalbuss istället för taxi från Hollywood Boulevard till piren vid Santa Monica. Hur långt kan det vara liksom? Det är området bredvid Hollywood och på kartan såg det nära ut så det borde väl inte ta så lång tid tänkte vi… Efter över 2 timmar (!) i lokalbussen kom vi fram… 2 TIMMAR!!! Och då var vi ändå i mitten av Hollywood när vi började den ändå raka färden. Jaja, tur vi inte var lata och tog taxi det hade blivit ruskigt dyrt…

Första dagen här tog vi en heldag på Universal Studios (Världens största filmbolag?) i Hollywood. Blir svårt att sammanfatta det rättvist men jag ska försöka lite kortfattat. Vi såg en till sådan 4D bio som jag berättade om från New York, denna gången var det om fortsättningen efter filmerna om Shrek. Vi såg också en 3D bio om Terminator 2 där de blandade riktiga skådespelare med bio(såklart var Arnolds motorcykel med på scen :D). Huvudattraktionen var en s.k ”Studiotour” där man får åka runt och se massa platser där de spelar in filmer och serier. Man fick se massa platser men favoriter var mig var inspelningsplatserna för ”Hajen”, ”King Kong”, , plankraschen från ”Världarnas krig” (helt intakt) sedan gillade jag också att se bilarna från ”Fast and the Furious” medans Lovisa gillade att se husen där de spelar in ”Desperate Housewifes” (Gatan heter Wisteria Lane skriker Lovisa här bakom) bäst. De höll också på att spela in en uppföljare till Fast and the Furious samt Desperate Housewifes avsnitt så inom vissa områden var det totalt tystnad som rådde.
Något annat jag gillade från dagen var när de visar hur man gör specialeffekter. I en studio tände de på en hel brandstation med äkta eld och explotioner. I en annan visade de hur de gör specialeffekter via datorns hjälp, ex.v så pusslar de in en person från publiken in till matbordet i en kännd Eddie Murphy film.
En annan rolig sak från parken tyckte jag en av biljetterna var. I Sverige köper man vanligtvis Allt-du-kan-åka pass men här kunde man köpa allt-du-kan-äta pass för en hel dag. Då får du gå runt på alla snabbmatsrestauranger och äta så mycket du orkar under hela dagen… Endast i USA ?

Idag har vi tagit det lugnare, gått lite på walk of fame och tittat runt i lite småbutiker är allt. Imorgon blir sista dagen här och då ska vi hinna med stränderna. Sedan imorgonkväll tar vi nästa flyg mot Tahiti. Nu när vi varit här 3 veckor ska jag skriva ner mina tankar om för och nackdelar om det USA jag upplevt.

Fördelar:

Öppenheten – Det är väldigt lätt att träffa och prata med Amerikanare och de börjar prata med dig överallt. När jag skulle ta mat vid en buffé i Las Vegas kom det fram en äldre kvinna och började berätta om hennes liv, hennes barnbarn vart de var och vad de gjort och gör nu. Bara appropå ingenting.

Möjligheterna – USA vill vara och är väl världens ledande land. Mycket av det vi har i Sverige har grunden här och mycket annat är kopior av det som finns här. Här finns den bästa ishockeyn, de största musikbanden och de största skådespelarna. Här blir inget en blek kopia av något, här finns redan det bästa.

Las Vegas – Kommentar överflödig…

Språket – Visseligen inget med USA att göra men Engelska är faktiskt ett så fantastiskt mycket bättre språk än Svenska. Det är så mycket större och det finns mycket fler sätt att uttrycka sig på.

Olika kulturerna – Folk från hela världen finns här och det gör det roligt då alla har sin egen bakrund och historia. Det finns mat från alla världens hörn och nöjen för alla olika människor och kulturer. Alltid roligt med nya saker!

Nackdelar:

Osäkerheten – Det är inte som Sverige och här kan du inte gå vart du vill. Märkte inte av det så mycket i New York med en del i Las Vegas och här i Los Angeles finns det en del värre områden. I Las Vegas är det aldrig någon fara när du går på ”The strip” fast direkt du kommer på en gata vid sidan eller mot slutet/början av strippen där det är tystare är det farligare/osäkrare.

Kollektivtrafiken i Kalifornien – BEDRÖVLIG!!! Ska man åka buss mellan vegas och Los Angeles måste man vara på plats 1 timme i förväg, för att åka en buss!!! För du måste räkna med att stå i kö 30 min om det är 5-6 kunder före dig i biljettkassan.

Los Angeles – Faktiskt, resans hittills absolut största besvikelse. Det luktar illa, det ser illa ut, det är osäkert och kollektivtrafiken är endast de stackars bussarna som går lite som de vill. Tror inte jag kommer komma tillbaka hit igen.

Renheten – Det är inte lika fint och rent på gatorna som i Sverige utan här ligger det kvar skräp ibland från vad som ser ut som Albert Einsteins barndom.  Sedan har de lite sån fin-på-ytan mentalitet att det kan se fint ut på utsidan och på rummet fast när man tittar ut genom fönstret ligger fulla bakgården i gammal skit som ingen bryr sig om.

 

Summa summarum tycker jag om USA. Eller jag tycker nog mera om folket i USA än själva landet i sig. Resan här har varit bra och uppmjukande fast nu börjar riktiga resan och nu kan dom hemma (Mamma och farmor) vara lugna för nu är det farligaste av resan över och det är bara snälla länder kvar. Tahiti har en sån minimal brottslighet att Sverige framstår som livsfarligt i jämförelse.

Och ni som tittar på korten och frågar er: -Vad vit karln är, solar han inget? Så är svaret –Nej det gör jag inte. Skulle jag lägga mig vid poolen på en madrass skulle jag drabbas av 5e gradens lappsjuka så jag gör andra saker istället så kommer solbrännan av sig självt längre fram.

Ha det bra därhemma så kommer snart rapport från vita stränder, ljusblåa hav och vackra bungalows.

/Erik